i'm breathing stolen kisses.
dagarna flyter ihop i en enda röra och somliga är bättre än andra, alla dagar bjuder på skratt och upplevelser, nya minnen bakom varje hörn och varje sekund erbjuder en ny möjlighet, tänker du ta den eller tänker du låta den passera som bussen brukade passera hållplatsen utan att du gick på den? dagarna släpar sig tungt framåt och jag väntar, väntar på att kunna sträcka ut armarna och fånga mina möjligheter igen, men begränsningar finns där alltid, och mina armar hålls tätt intill kroppen och frossan håller i sig dagarna ut, oavsett solen som egentligen borde värma. men begränsningar finns till för att tas bort, och nu jävlar ska jag snart kunna breda ut mina vingar igen, mina armar ska sträckas mot solen och det ska dansas över gräsmattan under solens värme i lycka och glädje, och jag ska fånga mina möjligheter. snart, snart. väntans tid är långsam, och jag sover, tittar på film, promenerar, lagar mat och försöker umgås mig igenom den. snart brister den och jag är fri, snart byter jag ut frossan mot solskenet och gunga under stjärnorna igen. smärtans väg - via dolorosa - ibland får man offra för att vinna.
Kommentarer
Trackback
