It's like I'm his new nightmare, he ain't escaping - It makes me feel a bit complete,
och så var det det här med att släppa in. låta någon se in i dig genom dina ögon. låta någon se hela dig genom att bara titta på dig. och sedan försvinner personen. flyttar. bara sådär. du får veta, genom ett kort telefonsamtal och hela världen faller över ditt huvud. hur fan gick det till? hur fan kom du så nära inpå, utan att vara bredvid på månader? och hur kom du att betyda så mycket för mig, utan att vara där? alltid där, alltid nära, alltid ett telefonsamtal bort och jag vet var stödet finns, jag vet hur tryggheten kan infinna sig. och nu då? ska jag ringa till filippinerna varje gång jag behöver tala? ska jag ringa till filippinerna varje gång tårarna är för tunga att bära själv? ska jag klara mig ensam nu ? kanske inte alltid ringt dig, men tanken att du finns där när jag behöver, tanken att bara kunna ringa, även om jag inte gör det, har gett trygghet till tusen. och nu, nu ska du flytta. bara sådär. världen över mitt huvud och mitt bland folk ville jag bara gråta. bara få vara ledsen. bara få skrika ut hur ensamt det plötsligt kändes. "ja, det här var hårt.." jaså, det tycker DU? men jag då? jag då? vem fan ska jag stötta mig mot? helvete. du kom så nära, och nu ska du så jävla, jävla långt bort. jag är så arg. världen över mitt huvud och vem fan ska jag vända mig till nu? du kom nära. du kom så jävla, jävla tätt inpå utan att jag behövde säga. jag vet att du tänker på mig. miljoner gånger har du bevisat det. jag vet att du fortfarande kommer finnas. men så jävla, jävla långt bort. åh, jag saknar dig. och jag kommer sakna dig ännu mer nu. nu när jag vet, vet att du inte är ett telefonsamtal bort, utan mail, mil, länder, kontinenter och oceaner. en ocean emellan och det känns som en omöjlighet att jag någonsin kommer få höra din trygga röst igen. för första gången, jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
